Kränkning och upprättelse. En replikation av en rättssociologisk enkätstudie om kränkningsersättning till brottsoffer. Konferensabstract.

Presentation av ett rättssociologiskt forskningsprojekt som replikerar en rättssociologisk undersökning om det allmänna rättsmedvetandet och brottsskadeersättningen. Att projektet är en ”replika” innebär att syftet har varit att göra en uppföljning av ett ursprungligt forskningsprojekt som i det aktuella fallet utgörs av de enkätundersökningar som presterades i avhandlingen ”Kränkning och upprättelse. En rättssociologisk studie av kränkningsersättning till brottsoffer” (Dahlstrand, 2012). Forskningsprojektet syftar till att återupprepa en empiriinsamling och metoddesign som utarbetades för ungefär tio år sedan. Det rättssociologiska kunskapsintresset, som motiverar replikan utgår delvis från de teoretiska och praktiska svårigheterna att värdera brottsoffrens kränkningsersättning. I Brottsoffermyndighetens referatsamling anges att ersättning för kränkning utgår från ett ”angrepp på den skadelidandes personliga integritet, vilket i detta sammanhang bäst kan beskrivas som dennes privatliv och människovärde” och ”utgångspunkten vid bestämmande av kränkningsersättning är en skönsmässig bedömning utifrån förhärskande etiska och sociala värderingar.” Syftet med kränkningsersättningen är, förenklat uttryckt, att den ska bidra till en känsla av upprättelse hos brottsoffret men om nivån på ersättningsbeloppet ligger för långt ifrån brottsoffrets egna förväntningar på kränkningsersättningen så finns en risk att ersättningen inte leder till upprättelse. Det är alltså viktigt att ersättningsbeloppet står i proportion till hur allvarlig kränkningen kan anses vara, såväl objektivt som sett ur brottsoffrets perspektiv. Frågan vi ställer oss är således: anser brottsoffer att kränkningsersättningen bidrar till en känsla av upprättelse?