نبذة مختصرة : Den här studien ämnar undersöka hur samverkan som medel framstÃ¥r i arbetet med problematisk skolfrÃ¥nvaro ur ett professionsperspektiv, men även hur yrkeskategorierna identifierar sig själva och andra i uppdraget att samverka. Underlättar, engagerar och ökar effektiviteten med samverkan sÃ¥som Skolverket (2009) pÃ¥stÃ¥r eller upplevs direktivet som ett hinder? För att nÃ¥ en djupare förstÃ¥else av fenomenet samverkan har kvalitativa fokusgrupper genomförts med socialtjänstens socionomer, skolkuratorer, specialpedagoger och lärare. Det teoretiska ramverket utgÃ¥r frÃ¥n socialkonstruktionismens idéer där Laclau & Mouffes diskursteori och analys använts. Hur professionernas diskurser fick betydelse och motiverades diskursivt i relation till samverkan kring problematisk skolfrÃ¥nvaro har sÃ¥ledes varit i fokus. Resultatet skildrar huvudsakligen ett spänningsfält mellan skolprofessioners diskurser och socialtjänstens myndighetsdiskurs som rör samverkan kring skolfrÃ¥nvaro, men även mellan skola och psykiatrin. Spänningen är som mest framträdande i talet omansvar där oenighet rÃ¥der om vem som är specialist eller expert och vems ansvar det är att Ã¥ka hem till elever. Samtliga skolprofessioner ses tillskriva socialtjänsten som den primära samarbetsparten vid problematisk skolfrÃ¥nvaro. Här synliggörs den diskursiva makten manifesteras i en myndighetsdiskurs med bristande resurser, krav pÃ¥ dokumentation och Ã¥tgärder frÃ¥n skolan vilka genererar samarbete med andra aktörer hos främst kuratorer och specialpedagoger. Specialpedagoger vänder sig till psykiatrins professioner medan skolkuratorer och lärare ser dem som hindrande och sluter samverkan till skolans uppdrag. Utsagor om välfungerande och resursstarka vÃ¥rdnadshavare talas ocksÃ¥ om pÃ¥ olika sätt där gradering av begreppen anses problematiskt. En annan upptäckt Ã¥terfanns i socionomernas utsagor där en osäkerhet uppstod om anmälningar skulle inkomma tidigt eller sent. Osäkerheten indikerar en instabilitet vid ...
No Comments.